Panamericana

Smaka på det ordet. Panamericana. Så är namnet på motorvägen som sträcker sig från Alaska i norr till Chiles sydligaste spets, pulsådern som binder samman två kontinenter, som kränger sig över kalla bergspass korsar öknar och skär genom fuktdrypande regnskog.

Panamericana. Det är ett mäktigt ord, och mäktig är vägen. Längdmässigt. På bredden är den inte alltid så mäktig. På väg genom Costa Rica norrut mot Nicaragua är den inte mycket mer än två filer bred. Inkluderat båda riktningarna. Om man nu kan tala om filer när ingen mittlinje målats ut. Men den är i alla fall asfalterad, till skillnad från så gott som samtliga andra vägar vi åkt på i området. Må vara att det på många sträckor verkar vara årtionden sedan den senast renoverades och gropar stora som mindre avgrunder gör att de två filerna i praktiken blir en när all trafik, oavsett riktning, tvingas över i samma fil. Men asfalterad är den, Panamericana.