Flor de Cana

Första natten på Ometepe tillbringades på ett litet hospedadje intill en strand. Efter vår sejour på stillahavskusten var det en skön omväxling att bada i sötvatten, särskilt som de kraftiga vågorna gjorde att det i allt annat kändes som att bada i havet.

Samtidigt som oss anlände två vackra argentinskor, ett tydligt vänstervridet italienskt par och en ryskfödd israel med cool cowboyhatt. Vi var de enda gästerna och hamnade snart alla på verandan där vår värd hade en liten bar. Den tömde vi, bokstavligen. Detta var min första kontakt med Nicaraguas nationalsprit; Flor de Cana-rom. Jag håller numera sjuårig sådan rom, den med den svarta etiketten, som en av de bästa spritsorter jag någonsin smakat och lovade mig själv att köpa med ett par flaskor hem. Lisa, däremot, svor dagen efter att aldrig dricka den igen...