No a la privatización del agua

Efter natten vid Ometepes strand begav vi oss upp mot den mindre av vulkanerna, Vulcan Madera. Av en emigrerad italienare hyrde vi en hydda på pålar en bit upp på berget. Italienaren drev en helt igenom ekologisk finca (odling) och filtrerade även vatten från vulkanens kratersjö istället för att sälja buteljerat som alla andra. På dunken som man tappade vattnet ur stod det No a la privatización del agua. En mycket god tanke. Men vattnet smakade ärligt talat skit, eller i alla fall dy. Vi skulle senare förstå varför.

Om italienarens vatten var av det mindre roliga slaget så var hans pizzor desto bättre. Efter att vi bestigit vulkanen dukades det fram helt igenom fantastiska italienska pizzor med tunn, tunn krispig botten. Långt ute i Nicaraguas djungel hade vi kommit till ett ställe med äkta italiensk vedeldad pizzaugn och lika italiensk pizzabagare. Smått bizarrt och mycket, mycket gott.

Vulkanbestigningen var en upplevelse av det smutsigare slaget. Nicaraguasjön ligger 33 meter över havet Vulcan Maderas reser sig brant ytterligare 1300 meter upp mot solen. Vår guide förde oss upp för berget genom molnbeslöjad regnskog liknande den vi varit i i Costa Rica och här var det minst lika fuktigt men inte på långa vägar lika välpreparerade stigar. På många ställen fick man använda både händer och fötter för att kunna ta sig upp för den hala leriga bergssidan. Många gånger satte vi oss på ändan eller föll handlöst framåt; som tur var utan några allvarligare skador. Jag hade lera överallt, över hela byxorna, på tröjan i ansiktet i håret. Vår guide däremot, tycktes klara sig helt utan lerstänk ovan för sina stövelskaft. Jag iaktog honom noga men förstod ändå inte hur det gick till.

Väl uppe på kraterns kant var allt mjölkvitt. Sikten var inte mer än några meter på grund av molnen. Men man lär kunna se långt en klar dag...

Efter en femtiotal meter lång och mycket brant klättring (guideboken rekommenderar rep, men några sådana hade vi inte) ner i kratern nådde vi kratersjöns strand. Även här låg dimman tät; man såg inte över till andra sidan. Jens tog mod till sig och vadade ut i sjön. När han hade vatten till midjan meddelade han att gyttjan nådde honom till låren. Vi började förstå varifrån smaken på italienarens vatten härrörde.

Nåväl, även om inte utsikten från vulkanen var vad vi tänkt oss var vi mycket nöjda med vår egen insats när vi väl kommit ner och fått vila upp lite våra värkande fötter och ben ett tag.